Harald var bondson från gården Almås och tog sitt namn efter denna sin fädernesgård. Gården låg endast några kilometer från den dåtida riksgränsen mot Danmark. Harald blev omkring år 1613 präst i Vislanda pastorat, bestående av Vislanda och Blädinge socknar av Allbo härad i Värend.

Han efterträdde som präst Mathias Petri. Harald gifte sig då med sin företrädares änka Märit Larsdotter. Efter hennes död, sannolikt kring år 1646, gifte Harald om sig, men var dessförinnan förlovad med Karin i Moheda som enligt källor "inte ville vid partiet".

Fader Harald var en nitisk präst, som bekämpade floran av otukt och vilda seder i socknen. På häradstinget klagade han över församlingens benägenhet för kortspel och andra oseder. Var mycket intresserad av mera vårdande sidor av socknens folkliv, vilket framgår av anteckningar han gjorde i en 1641 påbörjad kyrkobok.

Vad avser kyrkans ursprung hänvisar Harald till en jungfru Wissla som grundare. Hans kyrkbok finns ännu kvar med många anteckningar. Harald emottog socknarna brända och härjade under kriget mot Danmark, men såg under sin långa tjänstetid välmågan sprida sig bland folket samt kyrkor och prästgård upprustade.

Blädinge kyrkas konstarbetade predikstol vittnar ännu om att den är från Haralds dagar. Harald var mån om att spara på märkliga minnen och samlade gamla vittnesmål, efter vilkas utsago han skrev om Vislanda. Erhöll år 1622 en fjärdedel av Moshults gård i Vislanda.

Då Harald dog år 1662 hade han länge varit sjuklig och haft äldste sonen Samuel som ämbetsbiträde och kaplan. Begravdes troligen i prästgraven under sakristian i gamla kyrkan. Kyrkan revs år 1794 och igenfylldes.

Gamla kyrkogården är belägen i prästgårdens trädgård, där en inskription om den gamla wislandasläkten finns.

Harald samt ättlingar och ingifta mågar till honom, sammanlagt 15 män, har enligt stiftets herdaminnen varit verksamma att förkunna guds ord i Vislanda och Blädinge församlingar i sammanlagt 450 år.