Johannes blev prästvigd år 1657. I en kort notis i Kinne dombok från november 1663 nämns han som biskopens predikant. Sedan Johannes varit präst i 21 år, varav en tid i Götene och 7 år som komminister i Åsaka, utnämndes han som kyrkoherde i Acklinga.

Detta var år 1678. Johannes verkade här fram till sin död, 74 år gammal. Johannes var sjuklig under sina sista tjänsteår.

Året efter sitt tillträde i Acklinga den åttonde september år 1679 eldhärjades både Acklinga by och kyrkan. Hela byn brann ner och kyrkan fick taket och tornet avbrända. En stor del av de första åren i Acklinga fick Johannes sannolikt ägna åt kyrkans och prästgårdens återuppbyggnad.

I Acklinga kyrkas södra vapenhus står en relativt välbevarad porträttgravsten över Johannes och hans hustru. Gravstenen lät Johannes förfärdiga strax före sin död då dödsåren för varken honom eller hans hustru finns ifyllda.

Johannes fick fyra barn. Båda sönerna blev hjälppräster till Johannes i Acklinga. Äldste sonen utnämndes omedelbart efter sin prästvigning år 1695 men avled redan efter något år.

Den andre sonen, Gabriel, finns mycket skrivet om och bevarat i såväl domstolarnas som kyrkans arkiv. Gabriel förde bl.a. en lång kamp mot Maria Lillehöök, en direkt ättling till Erik 14. Hennes ambitioner var att få Gabriel förflyttad till en annan tjänstgöringsort.

Gabriel var uppenbarligen en hetlevrad person som kom att få en hel dek fiender, så präst han var. Det finns en del dokumentation om hur Johannes sökte hjälpa sina båda söner till prästtjänster i Acklinga och hur han lyckades lugna Gabriel under rättegång i häradsrätten.