Svante Vitalis Wieslander (1823 – 1911)

Proband

Svante Vitalis Wieslander

1823 – 1911

Född: 1823-12-01 på Rosenhult, Förslöv (L) (Sveriges bef 1890).
Död: "av ålder" 87 år gammal 1911-02-11 på Tockarp, Hjärnarp (L).
Dödsorsak: ålderdom

Vice häradshövding. Godsägare. Biodlare.

FarMagnus Wieslander1779 – 1850 MorJohanna Christina (Christine) Wennerberg1790 – 1873

Gick från år 1835 i skola och gymnasium i Wäxjö. Studier i Uppsala från år 1845 och i Lund året därpå, inskrevs 1846 11 07. Skrev in sig i Uppsala nation samma dag, i november 1845, som sin kusin Magnus Petrus.

Juridisk examen 1852. Auskultant i Göta hovrätt samma år. Från 1854 ting på Öland.

Domarförordnande där 1856. Tjänstgjorde från år 1858 på ting i Skånska Hovrätten. Vice Häradshövding 1858.

Förde sedan processer, hade kommunala bestyr samt skötte Rosenhult åt familjens sterbhus. Gifte sig boendes på Rosenhult och två av Vitalis barn födes också där. Ägde senare och bebodde Tockarp i Hjärnarps socken, en egendom som Vitalis år 1866 till en del ärvde med sin hustru, till en del köpte av hennes släktingar. Arvsskiftet säges ha varit komplicerat.

Vitalis kom att lämna den juridiska banan för att ägna sig åt jordbruk och framför allt skogsskötsel. Några är efter giftermålet med Caroline flyttade Vitalis in på gården Tockarp. Från åren kring 1865 och i nästan femtio år var Tockarp centrum för den wieslanderska familjen.

Här föddes många av Vitalis barn och här dog han själv, enligt uppgift sittande i sin gungstol i salongen. Fortfarande - år 1994 - fanns där ett stort skåp i hallen från Vitalis tid. Sterbhuset efter Vitalis sålde gården efter hans död och inrättades en konstnärsateljé på övervåningen i den villa som Caroline och Agnes lät uppföra åt sig på en angränsande avstyckad tomt - därefter kallad "Nya Tockarp".

Var med och bildade Hjärnarps sparbank, vilket skedde i sockenstugan i församlingen i november år 1871, och utsågs då till bankens vice ordförande. År 1887 utsågs Vitalis till dess ordförande, en befattning han innehade till sin död år 1911. Av Hjärnarp sparbanks jubileumsskrift från år 1947 framgår: "...var en mycket försiktig finansman och därtill ytterst sparsam då det gällde omkostnader för banken.

Under hans ledarskap stärktes soliditeten i hög grad, medan rörelsen endast sakta ökade." Som omdöme efter Vitalis bortgång uttrycktes följande: "...mer än de övriga direktörerna satt sin prägel av förnäm värdighet, faderlig välvilja och noggrann okulär värdering av nykomna lånesökande." Av artikel i IDUN från år 1911 sägs bl.a.: "..den reslige husfadern, häradshövding Wieslander, som bär sina 80 år med heder och lätthet och ännu är traktens mångbetrodde man, högt aktad i vida kretsar." I tidningsurklipp i samband med Vitalis död anges att han ägde stora skogsodlingar på Hallansåsen vilka han skötte synnerligen rationellt.

Vitalis var en framstående biodlare, en syssla som flera barn och barnbarn efter honom tagit efter. Vitalis hade också ett stort intresse för kortspel, särskilt för vad som redan på den tiden kallades bridge, ett intresse som även många barn och barnbarn har haft och har, ofta redan i mycket tidig ålder. Så t.ex. berättas att då hustru Carolina var i kyrkan om söndagarna en speciell vaktpost sattes ut för att varna de kortspelande barnen för hennes hemkomst.

För Vitalis och hans barn går det måhända att urskilja några gemensamma egenskaper och personlighetsdrag vilka i olika omfattning också finns hos senare generationer. T.ex.: makliga. snälla - nästan för snälla. Lite lata, men med förmåga att prestera om det behövs. Välutbildade och för det mesta något opraktiska. Mycket utåtriktade.

Ett tal från sonen Ivar till Vitalis på hans 85-årsdag sägs bland annat att: "I minst 16 timmar per dygn han bär sin älskade pipa". Vidare att han var mycket trädgårdsintresserad och gärna gick upp tidigt för att vårda sina växter, att han inte tyckte om att se Hallandsåsen kal och därför såg till att skogar planterades, något han gjorde tillsammans med sina söner, att han var jakt- och biintresserad, samt att han var mycket vital trots sina 85 år.

I hushållet på Tockarp år 1890 fanns Per Nilsson, Elna Andersdotter och Albertina Söderberg registrerade. I dödboken finns antecknat att Vitalis dog "av ålderdom".

Svante fick 5 barn, 18 barnbarn och 46 barnbarns barn.

Gift

Gift 1861-10-01 i Kristinedals gård, Göteborgs Kristine (O) (ANT T. W.) med Caroline Andersson. Född 1841-01-30 i Göteborgs Kristine (O) (Genline 897.51.23900). Död "av ålder" 90 år gammal 1932-01-25 på Tockarp, Hjärnarp (L). Begravd i Hjärnarps kyrka 1932-02-01 (begr i sv). Dödsorsak: "debilitas senilis"

Då Caroline var endast fem år gammal dog hennes pappa

Mamman gifte mycket snart om sig och Caroline flyttade med till det nya hemmet i Göteborg. Caroline hade två fastrar boende på gården Tockarp två farbröderav vilka en var pastorsadjunkt och en folkskollärare. och en farbror som var pastorsadjunkt i närheten. Caroline träffade under besök här sin blivande make Vitalis som, 35 år gammal, år 1858 återvände till fädernetrakten efter att ha praktiserat juridik ute i landet.

'Caroline och Vitalis kom att bebo Tockarp under många år och flera av parets alla barn föddes där. Då man flyttade in på gården några år efter sitt giftermål anställdes gårdens trotjänarpar, Per och Emilie Nilsson. (Per anställdes först och när han senare gifte sig med Emelie flyttade hon in), Giftermålet stod på Kristinedals gård i Göteborg som ägdes av Carolines styvfar, Johan Ström.

Caroline bodde under nästan av sina levnadsår på gården Tockarp eller i den år 1912 nyuppförda större villan intill, kallad Nya Tockarp.

Caroline gick i kyrkan till dess hon var över 80 år oavsett väder och vind. Det hände att Caroline, sedan hon flyttat in i Nya Tockarp, fick gå till fots till kyrkan i Hjärnarp då drängarna ansåg att hästarna behövde vila. Caroline var också känd för att vara mycket bestämd och för att ha en sträng disciplin.

Kom man för sent till matbordet fick man snällt vara utan mat. Det sägs också att Caroline vände ut och in på gamla kuvert för att kunna använda dem igen och att ingen snörstump gick förlorad hur liten den än var. Caroline var också mycket allmänbildad, tolerant och generös och visade intresse för alla sina barnbarn.

Barnbarnet Titti har berättat hur Caroline vid besök hemma hos dem i Göteborg spelade piano till vilket barnbarnen dansade och hur hon skämde bort dem med sagoläsning.

Caroline lär ha varit mycket släktkär. Caroline hade alltid en bibel eller psalmbok med sig var hon gick. Hon sägs ha varit mycket flitig och sysslade alltid med någonting, t.ex. att sy och brodera.

Fick vid ett tillfälle också en fin utmärkelse (svenskt mästerskap?) för ett handarbete. Caroline var musikalisk och också duktig på att teckna. Av svärmor Christinas dagbok från år 1859 kan läsas: "Christi himmelsfärdsdag hade jag den nåden inta Herrans heliga natvard i sälskap med Vitalis och aroline Anderson. Det är en god anpråkslös flicka som man inte kan annat än hålla utaf."

I en artikel i IDUN från år 1911 sägs bl.a. "..denna älskvärda gamla dam, som med vaket öga följer dagens händelser och som trots sina gråa hår på sista tiden lärt sig esperanto och deltagit i utländska esperantokongresser..."

Barnbarnsbarn Lars Wieslander renskriver Carolinas dagböcker från år 1917 och fram till hennes död. Livet på Tockarp framställs levande och mycket intressant nedtecknat. Några av Carolines dagböcker har givits ut i bokform av Lars.

Barn (5)

Ivar Wieslander 1862 – 1930
Vice häradshövding. Notarie i Göta hovrätt. Framstående biodlare.
Student i Lund 1881. Hovrättsexamen 1886. Vice häradshövding 1891.
Notarie 1894. Arbetade bl.a. på Hovrätten i Jönköping och bodde då centralt i stan. Under denna tid arrenderade Ivars bror William en gård i närheten vilket medförde att William träffade sin blivande hustru Karin där.
Att Ivar sökte sig till Jönköing kan ha berott på att hans faster Amandas man Carl Leijman var hovrättsråd och häradshövding där. Grundade Sveriges Biodlares Riksförbund. Var en hängiven biodlare något som flera ättlingar tagit efter.
Innehade både vild- och tambin. Gav år 1898 ut boken "Vägledning i Biskötsel för nybörjare". Var också en hängiven frimärkssamlare.
Flyttade efter sin pensionering enligt uppgift till Halmstad och bodde under någon tid i annexet till Karlsro gård intill sin bror William. Biodlarföreningen reste Ivars ståtliga gravsten på hans grav på Halmstad kyrkogård. Sonson Bengt berättar följande vilket han fått höra om Ivar: "Han blev troligen jurist eftersom hans föräldrar hade bestämt så.
Egentligen tror jag han hade velat syssla med något annat. Mer naturnära. Min mor berättade om ett julbesök hon gjorde med min far hos Ivar och Anna i Jönköping.
Troligen var det när de var nygifta. Mamma Fridel skulle hjälpa till med att göra klänetter. Hon tyckte det var onödigt att "skrynkla till" dem.
Farfar Ivar vägrade att äta sådana klenäter. Hon berättade också att den enda som fick smör till brödet var farfar Ivar." Dotterdotter Inger konfirmerar uppgifterna om Ivars naturintressen. Vidare att ekonomin sedermera blev ansträngd, måhända på grund av Krügerkraschen.
Innebar att sönerna men inte dotter Inga fick studera vidare." Brorsbarn Torsten säger i en intervju att "det var synd om Gösta (sonen) då han hade ont om pengar efter Ivars konkurs". Ivar fick fyra barn, åtta barnbarn och fjorton barnbarnsbarn.
Född
1862-08-25 på Rosenhult, Förslöv (L) (ad Förslöv CI:6 Ver:a bild 270).
Död
av "njurcancer" 68 år gammal på Rosenhult 1930-12-04 och begravd i Förslöv (L) (genline 100013.120.26700).
Begravd
igen efter att 1947-04-09 ha fått urnan flyttad till Västra kyrkogården i Halmstad (begr i sv).
Christine (Titti) Wieslander 1864 – 1888
Enligt uppgift tog Titti sitt liv efter att ha varit olycklig i sitt äktenskap. I dödboken står antecknat "hjärtfel". Fick testamenterat till sig från sin faster Ulrika Andersson 500 riksdaler år 1874.
Född
1864-01-04 på Rosenhult, Förslöv (L) (genline 100011.9.48300).
Död
24 år gammal av "hjärtlidande" 1888-09-06 i Hjärnarp (L) (genline 100011.9.48300).
Dödsorsak
hjätlidande
William "Bille" Wieslander 1866 – 1951
Godsägare. Arbetade som ung med jordbruk i närheten av fädernegården Tockarp, bl.a. på Klippan som inspektör. Brukade Ekhagens arrende utanför Jönköping åren 1900-03 och därefter Hemmeslövs gods utanför Båstad, inköpt från familjen Spendrup.
Att William sökte sig till Jönköping berodde på att äldre brodern Ivar arbetade på hovrätten där. Omdömen om William från denna tid är en mycket arbetsam och duglig lantbrukare. För att förenkla för barnens skolgång flyttade år 1911 hela familjen till Halmstad där William bodde fram till sin död.
Under en tidsperiod, innan Karlsro Gård blev tillgänglig 1912, bodde familjen i fastigheten Anneberg, Vapnövägen 35, i närområdet. Äldste sonen Axelck dock börja skolan som inackorderad ett år på Sysslomansgatan i Halmstad. William brukade jorden på Karlsro gård fram till år 1932 - 66 år gammal - för att då låta sonen Sven ta över och arrendera jordbruket.
På gården fanns då tre statarfamiljer boende, för att klara av jordbruket. Under årens lopp har på gården, förutom jordbruket, bedrivits såväl mjölkproduktion som grisavel som äggproduktion. Även vildssvin innehades under en tid.
Under den första tiden i Halmstad gjorde sig William en stor förmögenhet och betraktades som en av Halmstads absolut rikaste och mest inflytelserika personer. Bl.a. köptes godset Jularöd i Skåne. Godset delades och såldes sedan, något som nutida innehavare av godset inte uttalat sig väl om.
Även andra spekulationsköp i såväl fastigheter, mark som aktier gjordes, ofta tillsammans med direktör Åberg, chef för en importfirma i Halmstad. Genom giftermålet med Karin fick William tillgång till en stor förmögenhet. Karin ägde också såväl Hemmeslöv som Karlsro gård.
William och Karin förlorade stora delar av sina pengar på slutet av 1920-talet då guldmyntfoten återinfördes och värdet på fastigheter och aktier hastigt ändrades. Priserna på jordbruksprodukter minskade med 40-60%.Karlsor gård bjöds därför ut till försäljning till stan för totalt 140 000 kronor. Fullmäktige i stan röstade dock emot köp om inte budet sänktes.
Försäljningen genomfördes sedan ej och Williams ekonomi förändrades i och med hustru Karins arv efter sin mamma Jenny år 1926. Dessa ärvda pengar förlorades dock sedan vid börskraschen år 1929. Många spekulerade vid denna tid i fastigheter och aktier med ofta katastofalt resultat.
På gården uppfostrades en stor barnaskara och många intressanta episoder finns inom släkten relaterade från dessa uppväxtår. Sammanhållningen i familjen var stor och förstärktes av att flera gemensamma intressen fanns. Av friherre Stal von Hollstein på Vapnö fidekomis arrenderades jakten under många år för en summa av 1100 kr per år.
Sönerna Svens och Torstens "jaktdagbok" från dessa år finns bevarade visande på en mycket omfattande och intensiv jakt. Även andra gemensamma intressen inom familjen fanns, såsom bridge och tennis. Så t.ex. anlades på gården en egen tennisbana.
Williams intresse var också biodling, något som flera av barnen tagit efter. Intill mangårdsbyggnaden lät William plantera en mindre dunge bokskog, en ovanlighet så långt norrut. Gården Karlsro har under flera decennier tjänat som "släktgård" och många wieslandrar har under årens lopp varit kära gäster där bland annat har en stor kusinskara kunnat tillbringa mycken tid tillsammans på gården under sina sommarlov.
Jordbruket avvecklades på 1960-talet och jorden såldes till Halmstad kommun efter insatser av sonen Magnus. En del av gården hade tidigare avyttrats till dottern Eva som med sin make Gunnar anlade en handelsträdgård. Denna verksamhet såldes senare till vännen Gustaf Gustafsson.
Williams friarbrev till Karin från augusti 1899, alltså drygt ett år före giftermålet, finns bevarat inom släkten och uttrycker på ett fint sätt den tidens anda. Likaså finns bevarade ett antal brev från Williams och Karins resa till Europa år 1902 där William ofta själv för pennan. Bl.a. framgår att William vann en ordentlig summa pengar på kasinot i Monaco.
Omdömet Om William är en duktig, disciplinerad jordbrukare som dock också hade intresse för att spekulera med pengar. Hans bistra humor finns väl bevarad i ett flertal anekdoter. William betraktades också som "mycket stilig" även på äldre dagar.
Som exempel härpå kan nämnas det tillfälle då William besökte sonen Magnus då denne arbetade i Vasa i Finland. Efter besöket fick Magnus ett annat bemötande i stan med referens till sin "tjusiga pappa". Att William var en krävande arbetsgivare illustreras av att han varje morgon på gården samlade sina underställda för ordergivning för dagens arbete.
Att då komma för sent var inte nådigt. Kallade sin hustru Karin för Kajsa och på senare år för "Knopp", enligt uppgift en förenkling av "Rosenknopp". Bilden av William från senare är en gråhårig respektabel äldre man sittande i sin egen stol i "farfars rum" på Karlsro gård, rökande sin pipa ofta lekande med en gummisnodd, eller sittandes i soffan spelandes bridge med sina söner berättandes historier från förr.
Till bilden av William och Karin från senare år hör också taxen Finn. William fick 9 barn, 27 barnbarn och 54 barnbarns barn.
Född
1866-12-30 på Tockarp, Hjärnarp (L) (Sveriges dödbok + genline 100011.24.14200).
Död
efter en stroke, 84 år gammal 1951-11-24 på Karlsro gård, Sankt Nikolai (N) (Sveriges dödbok).
Begravd
på Halmstad gamla kyrkogård 1951-11-30.
Allan Wieslander 1870 – 1923
Grosshandlare i Göteborg. Flyttade 1911-04-02 från Tockarp, Hjärnarp (L) till Göteborgs Kristine (O) (Genlinee 1660.36.25500). Växte upp på Tockarp och gick i läroverk i Helsingborg.
Avslutade sina studier i Helsingborg 1890, före studentexamen, för att i stället studera vid handelsinstitut i Göteborg. Anställdes 1891 i företaget? Svalander & Nast, som huvudsakligen handlade med vin och spirituosa samt te.
Svalander & Nast innehade också agentur för försäkringsbolaget? Liverpool & London & Globe. Vin- och sprithandeln var belägen på Viktoriagatan och grosshandeln vid Kaserntorget 7 i Göteborg.
Allan gjorde i mitten av 1890-talet bekantskap med Rosalie - Rosa? Ohlsson med vilken han förlovade sig 1897 och gifte sig 1899. Allan och Rosa bodde 1900 i 12 Kvarteret 3-5, Göteborgs Masthugget.
Adressen var Första Långgatan 34. Allan hade då blivit delägare i Svalander & Nast och blivit dess ledande kraft. Som grosshandlare i Göteborg lyckades det Allan att skapa sig en mycket god ekonomisk ställning.
Han investerade i aktier och fast egendom och ägde mark bl.a. där Sahlgrenska sjukhuset idag ligger och i Toltorpsdalen i Göteborg. Under sin tid i Göteborg lärde sig Allan att uppskatta hav, skärgård, fiske och båtliv. Någon sjöman blev han inte, men väl en intresserad fritidsfiskare av torsk, makrill och andra på västkusten förekommande fiskar.
När familjen växte blev Arvidsvik på Koön vid Marstrand familjens sommarviste. Övriga året bodde man i en våning på Engelbrektsgatan 28 nära Vasaparken i Göteborg. Efter en tids sjukdom (leverskada) avled Allan endast 52 år gammal 1923-08-19 i Göteborg.
Allan var omvittnat en god make och far, med humor och med smak och förmåga att njuta av det goda i tillvaron. Allan fick 5 barn, 11 barnbarn och 28 barnbarnsbarn.
Född
1870-12-07 på Tockarp, Hjärnarp (L) (Frans Gustaf).
Levde
1900 i 12 Kvarteret 3-5, Göteborgs masthugg (sv bef 1900).
Död
, efter att ha drabbats av hjärnblödning, 52 år gammal 1923-08-19 i Göteborgs Vasa (O) (sv dödbok).
Dödsorsak
i "hjärnblödning med tillstötande urinvägsinfektion
Agnes Wieslander 1873 – 1934
Konstnärinna. Agnes började tidigt att måla natur och landskap kring hemmet på Hallandsåsen. Modern som förde omsorgsfull katalog över alla Agnes alster upptar de första verken år 1893, då Agnes är 20 år gammal.
För att pröva sin målartalang studerade Agnes under tre år, 1897-99, i Köpenhamn för den då kände läraren, professor Harald Foss. Hoss var dock av den gamla skolan som mer såg till detaljerna än till helheten i konstverket. Detta passade inte Agnes som sökte sig till Paris under en tid för att sedan under två år arbeta i Göteborg på Valand för Carl Wilhelmsson.
Under åren 1904-05 var Agnes i Italien. År 1906 reste Agnes till Stuttgart till den kände mästaren Hölzel och detta blev vändpunkten i hennes utveckling. Först nu kunde Agnes frigöra sig från den köpenhamnska målarskolan.
Agnes tillbringar nu flera år i Stuttgart och i Dachau och utvecklar såväl sitt landskapsmåleri som sina stilleben. Agnes fortsätter att utveckla sitt måleri fram till år 1923 då en tilltagande förlamning omöjliggör fortsatt konstnärlig verksamhet. När förlamningen under de sista åren hindrade henne att måla gav blommorna, ordnade som stilleben, henne en sista möjlighet att syssla med färger.
Efter faderns död år 1911, Agnes var då 38 år gammal, uppfördes en ateljé invid hemmet på Tockarp. Agnes målade en stor del av sin produktion här kring hemmet. Del av Agnes tid gick dock enligt bevarade brev till att sköta om en åldrig moder samt till att ta hand om en aldrig sinande ström av gäster på gården.
Malmö museum äger flera prov på Agnes konst. Inom släkten Wieslander finns ett antal mycket vackra tavlor bevarade. I dödboken för Agnes anges: "Hjärnsjukdom. Förlamning" och läkarutlåtandet "xxxxxx samt 3040B"
Född
1873-07-21 på Tockarp, Hjärnarp (L).
Död
i "hjärnsjukdom" 61 år gammal 1934-12-01 på Tockarp, Hjärnarp (L) (genline 100011.170.40500).